Fauvism
(1904-1908)
Fauvismen föddes ur postimpressionismen
och pointillismens alltmer accepterande experimenterande av färger. Detta villa
Fauvisterna bygga på och ta till nya nivåer, man ville ”frigöra färgen” och
blandade sällan färgerna utan såg färgens egenvärde oblandad, där man
utforskade dess potential. Detta gemensamma mål eller strävan är anledningen
till att man kan se på Fauvismen som en ”rörelse”, då definitionen av en
rörelse är en grupp människor som kämpar för ett gemensamt mål.
Fauvismen som stil är ett längre steg in
i den ultimata konstnärliga frigörelsen där man tillåter allt mer och inte
längre lägger vikt på att avbilda verkligheten utan gärna avbildar en egen
verklighet från fantasi och perspektiv, detta öppnar upp för djupare tolkningar
av konsten och oändliga möjligheter.
Denna rörelse var mest aktiv under åren
1904-1908, då med Matisse i spetsen. Namnet föddes utav att konstkritikern
Louis Vauxcelles efter en utställning 1905 gav konstnärerna namnet ”les fauves”
vilket betyder ”de vilda” på franska.
Perspektivregler gick i samband med den
inte längre viktiga synen på realistisk avbildning bort. Man var mer intresserad
av att förmedla med sin konst, man utgick mycket från den subjektiva reaktionen
på motivet man avbildade och därmed var också Fauvismen den första
”Expressionistiska” rörelsen. Vilket banade väg för Expressionismen och
Kubismen.
Anda Fauvister var också André Derain,
Raoul Dufy, Othon Friesz, Georges Rouault och Maurice de Vlaminck.
Målning inspirerad av Matisse:
