Efter en hel del strul med Indesign och ominstallationer och massa jakt på internet lyckades jag äntligen på chansen att testa mig på Indesign litegrann.. Detta var vår första uppgift, där vi skulle med hjälp av en instruktionsfilm genom Adobe Indesign med bästa möjliga resultat försöka kopiera original-omslaget. Här nedan kan ni jämföra mitt resultat med originalet...
Digital Bildbehandling - UPPGIFT 1 Förklaring och Exemplifiering av vanliga begrepp och fil-format i den 'Grafiska branschen' (Av, David Ringstedt) Objektgrafik Man skulle väl kunna säga att Objektgrafik är ett av många tillvägagångs-sätt som en dator kan 'bygga upp' en bild på skärmen på. Logotyper nyhetsgrafik och illustrationer är exempel på bilder som oftast byggs upp med objektgrafik, anledningen till detta är antagligen eftersom det faktum att, till skillnad från andra grafiska 'uppbyggnings-sätt' (som jag skulle vilja kalla det), så tillåter Objektgrafik att man kan manipulera sitt grafiska objekt i princip hur mycket man vill, Och då utan att något element i objektet förstörs eller förlorar sin kvalité. Med andra ord, du skulle altså kunna 'zooma' in hur mycket du nu skulle vilja på bilden, och då skulle dina linjer, kurvor och former vara exakt lika skarpa som du vill att dom skall vara. En linje eller en kontur i objektgrafik kan anta vilken kulör som helst. Man kan också ange hur bred den skall vara, samt om den ska vara heldragen eller kanske streckad. T.ex då hur 'hörn' skall utformas: rundade, spetsiga eller kantiga. Bågkurvor i objektgrafik baseras oftast på sp kallade 'Bezierkurvor'. Objektgrafik är uppbyggd med matematiska värden, detta gör ofta grafiska objekt uppbyggda med denna 'teknik' lite mindre i anspråk, eftersom de enda som behöver anges för varje objekt är placering och information om utformning. Ofta misstas 'Objektgrafik' för att vara exakt samma sak som 'Vektorgrafik', ett påstående som tyvärr enligt många inte stämmer. Vektorgrafik Den information jag själv valt att förlita mig på säger att 'Vektorgrafik' är olikt Objektgrafik då det är 'uppbyggt' på räta linjer, det vill säga en linje mellan två punkter. För att skapa mjuka runda former läggs många linjer i följd. Vid förstoring av en bild i vektor kan den da upplevas som hackig. Andra källor påstår dock som sagt att Vektorgrafik och Objektgrafik är en och samma sak, eller att Vektorgrafik är en 'simplifiering av Objektgrafik'. I mina ögon är dock vektorgrafik enligt min tro något som man skulle kunna likna vid en teknik uppbyggd på raka linjer som 'endast kan gå från A till B', vilket då är olikt objektgrafikens mängder med möjligheter, och formgivningar. Enligt källor på internet sägs vektorgrafik lämpla sig bäst för 'clip-art' bilder, smat utskrifter och trycksaker. Pixelbilder, digitala bilder som ar uppbyggda av kvadratiska bildelement, ungefar som mosaikbitar. Var bit anger en farg och sammansatta skapar de en bild. Man brukar mata hur bra skarpa man kan fa pa en bildskarm med pixlar. Antalet pixlar per tum beskriver exempel bilders och skarmars upplosning. Ju fler ppi (pixels per inch) desto battre bild. Pixelgrafik Pixelgrafik kallas också för punkt- eller rastergrafik, och är bra för fotografier eller liknande bilder. Samt bilder med mycket 'färginformation' som inte behöver förstoras upp eller modifieras så värst mycket Pixelgrafik är uppbyggt av ett stort rutnät med ett enormt antal punkter s.k 'bitmappar', eller 'pixlar' som många också kallar det. Varje 'pixel' har endast en kulör och är helt rektangulär och är väldigt känslig för 'modifieringar' genom programvaror. Så man bör vara försiktig då man exempelvis ändrar storlek på fotografier. Då mycket information kan förloras. Att förstora en redan lågupplöst bild uppbyggd på 'Pixelgrafik' är väldigt lönlöst, eftersom informationen du önskar få tillbaka 'redan är förlorad', så det du egentligen gör när du förstorar 'pixlade' bilder är att du helt enkelt förstorar dessa tämligen fula fyrkantiga 'pixlar'. Det är samma sak om du vill förminska en bild på detta sätt, då det enda du gör ät att minska antalet pixlar och, därigenom antalet färger över hela bilden vilket ganska fort kan resultera i att bilden förstörs. Med andra ord, var försiktig med pixelgrafik, och glöm inte 'när det är bäst att användas!' Om man ändå vill göra ett försök på att förstora 'pixlade bilder' med viss framgång, så kan man försöka 'interpolera' bilden, t.ex med metoden 'bikubisk'. Detta bör dock bara göras på bilder som inte är allt för 'avancerade' med alltför mycket 'färginformation'. Eftersom denna teknik fungerar så att man försöker 'mjuka upp övergångarna mellan pixlarna'. Kulörlägen CMYK, NCS, CIE, Lab-läge, Råformat och RGB är alla s.k 'kulörlägen' som man kan välja att 'en bild ska anta'. De olika kulörlägena kräver olika mycket minne, RBG kan spara en del minne jämfört med t.ex CMYK. Dessutom har RGB ett bredare 'färg-omfång' än CMYK, så när det gäller datorgrafik så väljer man gärna RGB framför CMYK. RBG är det kulörläge som tv-skärmar och bildskärmar idag är uppbyggt med. Det fungerar så att 'pixlarna' vilket då är små lampor som kan antas i tre olika kulörer, Röd, Grön och Blå (Därav RGB) i olika intensitetsnivåer upp till 255 på 'RGB-skalan', detta tolkar våra ögon som olika nyanser i bilden vi ser. Eftersom RGB fungerar så att man 'lägger till ljus' så kallas det också ett 'Additivt kulörläge'. För bilder som ska 'digitaltryckas' kan RGB också användas som färgmodell, men om det är mycket höga krav på bra 'färgåtergivning' så bör alla bilder som ska 'digitaltryckas' också skapas i CMYK. CMYK står för, 'Cyan, Magenta, Yellow (Gul) och Key-color (Svart)', vilket är de kulörer som utgör de fyra grundfärgerna som en tryckpress i normala fall laddas med. Då CMYK till motsats från RGB är 'fysisk färg' och fungerar så att man tar bort olike mängder ljus så kallas det också för ett 'Subtraktivt kulörläge'. Eftersom CMYK fungerar på detta sätt så måste man vid tryckning självklart ha vitt papper för att färgerna skall bli korrekta. Man skulle kunna säga att CMYK vid tryck kan liknas vid olika stora färgade 'bollar' eller 'ifyllda cirklar' som är aningen transparenta. Genom detta så släpper dessa 'färgplättar' igenom en viss mängd ljus, i detta fall rör det sig om två tredjedelar av ljuset. RBG och CMYK utgör tillsammans de två vanligaste/mest nämnda kulörsystemen som finns och används idag, men det finns som benämnt en hel del andra 'Kulörlägen', här är en kort lista på vad några andra kulörlägens benämning är, samt vad de lämpar sig bäst för: NCS - 'Natural color system', lämpar sig bäst för målarfärg och tyger. CIE - 'Commission Internationale d 'Eclairage', entydig exakt definition, styrs visuellt. PANTONE (PMS) - 'Pantone Matching System', bra för dekorfärger i tryck. Upplösning Olika 'upplösnings-tillvägagångssätt' använder sig av olika typer av 'punkter', de olika 'typerna av punkter' varierar i utseende/form, samt i sina 'tillvägagångssätt' när man ändrar storleken/upplösningen på en bild. Pixlar, som är en av dessa s.k 'punkter' används oftast då man mäter upp digitala bilder. och bildskärmar, när man räknar på detta sätt är det en 'tumregel' att värdet skall vara dubbelt så högt som 'rastertätheten'(Lpi). 'Exponeringspunkter' som används i 'Dpi' används inom 'skrivare' och 'sättare', värdet man räknar på inom denna 'teknik' bör vara minst tio gånger högre än värdet på lpi. 'Rasterlinjer' används inom tryck (lpi), lpi kallas också för 'rastertäthet' eftersom man man här räknar på 'tätheten mellan rasterlinjerna', där ju tätare man har mellan rasterlinjerna gör din bild skarpare och mer detaljerad bild, detta begränsas beroende på vilket papper och vilken tryckteknik du använder. Man brukar använda sig av måttet 'pixlar per inch/tum' (Ppi) då man jobbar med digitala bildobjekt, ju fler punkter per tum desto större och skarpare bild så klart. 'Ppi' används altså också för skärmar. Om du hällre vill använda cm-systemet i dina upplösningar kan det då räknas upp i 'Ppcm'. Utöver 'Ppi' så finns det självklart fler 'upplösnings-tillvägagångssätt'. 'Dpi' (dots per inch) och 'Lpi' (lines per inch), 'Dpi' används inom skrivare eller sättare, och 'Lpi' inom 'Tryck'. Vanliga digitala filformat i den grafiska branschen JPEG Jpeg är det format som vi använder som standard då vi arbetar med fotografier idag. Jpeg som även förkortas 'JPG' betyder 'Joint photographic experts group'. Jpeg stödjer RGB, gråskala och CMYK men kan inte spara alfakanaler. Jpeg rekomenderas enbart för fotografier eftersom bilder som kräver högre kvalité, eller så lite 'grafisk förlust' som möjligt kan skadas tack vare Jpeg's komprimerings-system. PSD (Photoshop-format) PSD är ett pixelbaserat bildformat som används främst under själva 'bildbehandlingen'. PSD-formatet är programmvaran 'Photoshop's grundformat, och kallas därav egentligen för 'Photoshop-fromat'. Några av fördelarna med Photoshop-formatet, eller 'PSD' som det även kallas, är att man kan spara bilder i lager sam lagra så kallade alfakanaler, justeringslager, lagermasker, transparens etc. Att tilläggas bör att Photoshop-formatet stödjer 16 bitar per kanal, vilket är till hjälp då man arbetar med retusch av bilder. Detta format stödjer också fler färgkanaler vilket behövs om man exempelvis vill använda fyrfärg tillsammans med dekorfärger i bilden. ICC-profiler kan även bäddas in i Photoshop-formatet. Fördelen med att behålla bilder i Photoshop-formatet gentemot konvertering till andra format är att man kan använda samma bild i tryck som man använder för bildbehandlingen, och då med alla funktioner i photoshop-formatet helt intakta. BMP (Bitmap). BMP är det bildformat som idag är standard för Windows. Det används för skärmgrafik, i kontorsprogram som Word, Excel. Stödjer RGB, gråskala, indexerat läge och streckläge, dock inte CMYK. BMP lagras vanligen i 4- eller 8-bitarsläge. BMP används ej ofta idag, en av dessa anledningar kan bero på att BMP är ett 'okomprimerat filformat' som därigenom har mycket onödig och överflödig information som tar stor plats. Använd gärna BMP för pixel-baserade bilder, formatet tar stor plats men håller dock din bild helt intakt utan någon som helst kvalitétsförlust. Dock kan man tillägga där att BMP inte på något vis har några fördelar gentemot 'TIFF' formatet, annat än små oviktiga saker inom windows som t.ex att du kan ha det som bakgrund på ditt skrivbord. TIFF TIFF står för 'Tagged Image File Format' och lämpar sig gott för vilken typ av bitmapps-bild (Pixel-baserad bild) som helst. TIFF skapar ganska stora filer, men skapar likt BMP ingen förlust i kvalité. Fördelen med TIFF gentemot BMP är att den dessutom bevarar lager, alfa transparens och andra speciella tillägg som kan skapas i t.ex 'Photoshop'. Därav så lämpar sig TIFF formatet vid arkivering eller överföring när man vill behålla högsta kvalitét, men samtidigt spara lite på filstorleken. TIFF stödjer streck-, gråskale-, indexerat, RGB-, Lab- och CMYK. TIFF används väl inom tryck-branchen. PDF PDF används för både pixel och objektbaserade bilder liksom 'fonter', ICC-information, friläggningsbanor, lager, alfakanaler, transparens med mera. PDF kan komprimeras med både 'oförstörande' (ZIP) samt förstörande (JPEG) komprimering. Bilder i PDF-format kan läsas i både Adobe Reader och Acrobat. Därmed kräver inte formatet att mottagaren av en bild har ett bildprogram. Det gör att PDF-format kan vara lämpligt vid korrekturarbete, speciellt som man även med Adobe Acrobat kan skriva och rita korrekturkommentarer i PDF-filer. Man kan även lösenordsskydda filen så att inte obehöriga kan använda sig av den. PDF-format hanterar de flesta kulörlägen: streckläge, gråskala, duplex, RGB, Lab, CMYK och indexerad färg. I PDF bilder kan ICC-profiler bäddas in. PNG PNG utvecklades delvis som en ersättare för den åldrade GIF-standarden och har därför många av det formatets möjligheter men utan de allvarliga begränsningarna som GIF medförde. En sak PNG dock inte behärskar gentemot GIF är möjligheten till att skapa 'animationer'. PNG står för "Portable Network Graphics" och är vanligt för icke-fotografiska bilder på Internet, exempelvis ikoner, ritningar och grafik. Precis som GIF är PNG en typ av icke-förstörande komprimering. PNG fungerar bäst på bilder med stora, enfärgade områden. PNG kan använda upp till 48 bitar för att beskriva färg i formatet RGB och kan handera indexerad färg, transparens, interlacering och kan även innehålla gamma-information för korrekt kontrast på olika skärmar.
